Fri som en fågel

Hej! Nu sitter jag och har just ätit god chokladpudding. Visst njöt jag och det var jätte gott, men nu skulle jag bara vilja att jag hade struntat i den. Men nu ligger den där i min mage.

Så här tänker jag jämt & ständigt då jag stoppar i mig någonting onyttigt. Samtidigt kommer tanken "du måste träna, du måste träna, du måste träna" vilket resulterar i att jag får väldigt dåligt samvete. Jag känner pressen av att jag Måste träna, Måste, inte för att jag Vill och inte för att det är Kul. Detta resulterar i att jag inte tränar alls. Jag mår bara dåligt.

Samtidigt tänker jag på hur otroligt Skönt det skulle vara att träna. Mitt problem är att jag aldrig kommer igång. Det är inga problem att åka på träning med laget osv. Det är just att sparka sig själv i baken och helt enkelt ta tag i sig själv, det kallas att TA ANSVAR.
Jag skulle vilja ha en PT (=personlig tränare) som kan ge mig rätt övningar för det jag vill uppnå. Men mest en som kan pusha mig ordentligt, ge mig en riktigt kick! Dessutom skulle det vara en så otrolig lättnad.

För ett år sen ungefär läste jag en bok av Denise Rydberg "Väninnan". En utav kvinnorna i boken levde ett överklassliv i Stockholm (inte för att det spelar någon roll i detta läge). Hon tränade hur som bestämda dagar x antal dagar i veckan och träningen varierades då mellan att gymma, löpa, "dansa", cykla osv. Jag tänkte direkt "Vilken dröm! Så här skulle jag också vilja ha det!"
Men det är ju inte helt gratis heller. En PT kostar väl några slantar, inte så billiga slantar heller. Sen ska man köpa medlemskort på träningsstället och hela köret. Då frågar jag mig själv ibland, kommer jag verkligen vilja lägga ut så mycket pengar för att någon annan ska dra upp mig ur soffan? Varför kan jag bara inte bestämma mig "Nej, nu jävlar ska jag ut och träna!" och göra det också. Inte bara tänka det (som jag gör nu). Det är ju faktiskt helt gratis och jag sparar en jävla massa pengar! Varför?