Fri som en fågel

Här sitter jag och klockan slår 23.30 när som. Det enda jag vill just nu är att träna!

Jag förstår bara inte, vart har den här känslan gömt sig under alla dessa år? Jag har aldrig känt det här suget någonsin och jag har aldrig tyckt om & längtat så mycket efter innebandy. Det har aldrig varit så här starkt.

Jag citerar mig själv (haha),
what would i do without this