Fri som en fågel

Ni vet när man är sjuk och har kommit till stadiet då man är på gränsen mellan sjuk och frisk? Den här tiden känns så himla onödig och värdelös! Jag hatar den här tiden. Jag har ju varken utslag eller feber längre. Nu är det endast halsen och tröttheten som hindrar mig.

Jag vet att man ska ta det väldigt lugnt efter att man varit sjuk. Annars finns ju risken att man ligger där igen sen några dagar senare. Men jag känner mig bara så himla irriterad och sur. Jag orkar inte ligga hemma en dag till och inte göra någonting. Jag vill ut och hitta på saker! Träffa människor!

Jag får ångest över hur mycket jag har missat i skolan också. Jag vill inte ens tänka på det. Men mest av allt så saknar jag min Rasmus. Har inte träffat honom sen i tisdags och vi kommer inte att ses förens på söndag heller (förhoppningvis). Vilket drar ner mitt humör till djupet!