Jag vet att om jag verkligen vill dit så kommer jag att komma dit.
Just nu är jag så otroligt glad & stolt över mig själv. Efter att ha fortsatt kämpa i alla dessa motgångar har jag äntligen nått till en punkt då jag börjar känna att jag kan skita i alla andra runt omkring & vad de gör. Nu låter jag jätte ego! Det jag menar är att det finns så mycket här i världen som man skulle vilja ändra på eller rentav ta bort. Men det kommer alltid att finnas orättvisor och människor som man helst bara skulle vilja slippa. Alltid.
Jag är expert på att lägga ner energi på sånt som bara skadar och inte nyttjar en. Jag har så himla lätt för att låta en liten skitsak komma emellan och dra ner mig totalt. Varför kan jag inte tänka på & vara tacksam över allt bra jag egentligen har? Bara jag har min underbara pojkvän, mina fantastiska vänner & min fina familj så spelar ingenting annat någon roll. Inte på samma sätt i alla fall. Det handlar bara om att fokusera på rätt saker, vara med de människor som får en att må bra och försöka trycka bort det negativa. Men varför ska det vara så förbannat svårt? Att tillåta sig själv att vara lycklig.
Nejdå :) Jag var på premiären förra året. Man måste bara sitta vid datan när biljetterna släpps :)
