Fri som en fågel

Jag skrev ju för ett tag sedan att, trots att jag bara hade haft Mirre en vecka då så kände jag ändå att vi hade skapat ett starkt band mellan varandra. Igår fick jag det bekräftet på bästa möjliga sätt. Nu när hästarna står på bete en bit från stallet så brukar jag parkera bilen vid hagen. Alltid samma bil och allltid samma ställe. Så igår när jag svängde in till hagen (satt alltså i bilen) hör jag hur min fina tjej gnäggar upprepande gånger och går mot staketet. Där står hon snällt och väntar på mig och hela min kropp fylls med värme och kärlek. Jag kan inte förklara denna känsla. Bandet mellan människa och häst, eller djur överhuvudtaget, är så starkt. Hur vi kommunicerar och förstår varandra. Detta låter klyschigt men Mirre är inte bara en häst jag har på foder, hon är en bästa vän till mig. Världens finaste och bästa. Du gör mig hel ♥