Känslan av att inte veta är nog värst
Vissa dagar är jag tillbaka på ruta ett igen. Försöker tänka positivt men känslan av förtvivlan och osäkerhet är svårt att handskas med. Önskar att jag bara kunde komma överens med mig själv. För det är nog det som är jobbigast. Ena dagen är det si och andra dagen är det helt annat. Idag har jag bara velat dra täcket över huvudet. Har ändå lyckats ta mig till stallet och ridit ett dressyrpass samt tagit mig i kragen och faktiskt sprungit 5 km. Det sägs ju att motion och träning är den bästa antidepressiva medicinen, men idag vet jag faktiskt inte hur bra det stämmer... Vart är tryggheten? Nu ska jag in och ta en lång jävla dusch. Skönt.
Kommentarer
Trackback
