Fri som en fågel

Igår kväll var det dags för hoppträning igen. Veckans höjdpunkt utan tvekan. Igår var det bara jag & Sanna så det blev en väldigt intensiv hoppträning. Det kändes nästan bättre att köra på så, som att både jag och Mirre kom in i det bättre när det inte blev så mycket vila. Fast tre stycken i gruppen vore perfekt. Jag orkar inte skriva så mycket om själva träningen, ni får se själva istället.

 

Detta är bara första delen, resten kommer i veckan.

Vilken dag jag har haft! Så här fint väder som vi hade idag har det ju inte varit på hela sommaren. Klarblå himmel och strålande sol från morgon till kväll. Kunde inte göra annat än att njuta och jag kunde heller inte ha startat dagen på ett bättre sätt - en långritt med Sanna. Helt underbart. När vi är ute i naturen och rider försöker jag träna mycket på galoppfattningar. Mirre har lite svårt för att fatta rätt galopp. Hon är starkast i vänster och fattar gärna det. Höger är lite svårare. Men det har blivit mycket bättre på den här lilla tiden jag har haft henne. Allt går bara framåt :) Nu skulle jag inte ens kunna tänka mig ett liv utan häst.

Efter stallet åkte jag och Sanna ner på stan för att äta lunch på Café Milano. Deras kycklingcurrypasta är to die for. Jag är så glad över att jag har Sanna. Det har liksom aldrig spelat någon roll hur länge det har gått mellan gångerna vi har hörts av eller träffats, vi har ändå alltid vetat vart vi haft varandra. Och nu när vi ses i princip varje dag är det bara så självklart. Min bästa vän.

Idag har varit en bra kväll. Jag och Sanna var iväg och hopptränade för första gången den här terminen och gud vad det gör mig glad. Även om att rida är väldigt avslappnande så kan det faktiskt vara riktigt jobbigt ska ni veta. Detta är träning för muskler man inte visste att man hade. Så jag räknar med en fet träningsvärk imorgon. Just nu känns det som att min rumpa ska ramla av. Men jag är sjukt nöjd över Mirre. Fina fina häst. ♥

Eftersom att det var första gången så hade vi ganska enkla övningar på rakt spår. Målet denna gång var att få hästen över samtliga hinder. Vi ställde alltså inte så höga krav denna gång, men det var också väldigt skönt. Jag hade inga som helst förväntningar, ändå var jag så himla nervös innan. Det enda jag var lite orolig över var hur mycket Mirre skulle lyssna på mig. Hon blir som sagt väldigt stark ibland, men det var faktiskt inga problem alls. Hon skötte sig väldigt bra. Var lite tittig och ofokuserad till en början men med tiden kom hon ner och blev fin. Bara saken att jag kunde galopphoppa enstaka hinder gjorde mig glad. Hon har ju som sagt varmblod i sig och har varken bra med muskler eller kondition. Men hon har en väldigt trevlig inställning till hinder och att hoppa. Hon behöver som sagt stärkas och musklas på en del men jag tror verkligen att om vi kör på nu så kommer vi nog kunna starta en liten tävling till nästa år. Så här såg dagens "slutövning" ut. Ursäkta mina fula hinder, haha.

Usch. Idag mår jag inte bra. Tung i huvudet och seg som satan. Men tur att Sanna också skulle rida idag, annars hade det nog inte blivit av... Ridturen vart väldigt lugn, i princip bara skritt. Samtidigt som vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord. Mysigt ändå. Jag har bara ett litet problem. Mirre går på vanligt tre-delat bett och hon lyssnar inte när vi rider ut. Hon blir väldig stark så jag har funderat på om jag ska prova något lite skarpare, men vet inte vad. Det är ju inte så att jag inte får stopp på henne alls, men jag vill heller inte sitta och dra henne i munnen... Någon som har tips? Pessoa t.ex. har jag bara hört dåligt om...

Jag skrev ju för ett tag sedan att, trots att jag bara hade haft Mirre en vecka då så kände jag ändå att vi hade skapat ett starkt band mellan varandra. Igår fick jag det bekräftet på bästa möjliga sätt. Nu när hästarna står på bete en bit från stallet så brukar jag parkera bilen vid hagen. Alltid samma bil och allltid samma ställe. Så igår när jag svängde in till hagen (satt alltså i bilen) hör jag hur min fina tjej gnäggar upprepande gånger och går mot staketet. Där står hon snällt och väntar på mig och hela min kropp fylls med värme och kärlek. Jag kan inte förklara denna känsla. Bandet mellan människa och häst, eller djur överhuvudtaget, är så starkt. Hur vi kommunicerar och förstår varandra. Detta låter klyschigt men Mirre är inte bara en häst jag har på foder, hon är en bästa vän till mig. Världens finaste och bästa. Du gör mig hel ♥

 

Köpte en ny ridväst för några veckor sedan. 100 kr fick jag ge för denna skönhet. I ♥ Tradera

Idag fick Mirre vila efter att ha gått varje dag denna vecka. Det märktes att hon var trött redan igår så hon njöt nog. Det blev massa mys och ryktning i stallet ♥ Trots att jag bara haft henne drygt en vecka känner jag redan att vi har skapat ett starkt band. Hon är så gullig. Och i fredags red jag det bästa dressyrpasset hittills. Visste inte att hon kunde gå så fint. Hon var så förbaskat snygg! 

Idag har jag varit på HÖÖKS i Kungens Kurva med Sanna och man önskade ju att man hade råd med allt. Det finns så himla mycket fina saker. Jag har i alla fall köpt ett par nya skydd till Mirre - alltid bra att ha. Så blev det även ett par nya ridbyxor till mig själv, de skönaste jag någonsin provat. Svart-rutiga blev det den här gången och jag är jättenöjd.

Fast jag har ändå några saker till som jag skulle vilja pricka av på min lilla lista, nämligen dessa tre här ovanför... Ett shabrak, ett fodrat ridtäcke och ett fleecetäcke. Allt i olivgrönt såklart. Enligt mig är det den finaste färgen på bruna hästar :)

Priset för världens sämsta bloggar går till mig själv. Motivationen är inte på topp här som ni märker. Det händer så mycket saker hela tiden och jag orkar inte rabbla upp alltihopa. Känns som att jag bara får skriva "ta-igen-inlägg" nu för tiden. Inte för att jag direkt lider av att ha mycket att göra, tvärtom. Jag älskar när jag har fullt upp.

 

Just nu är jag i stallet varje dag och jag kan faktiskt inte vara så mycket gladare över det. Det är det bästa som har hänt på länge och nu kommer jag att låta som värsta nörden... Men jag orkar inte ens sova för att det är så himla tråkigt. Jag vill bara att det ska bli nästa dag så att jag får åka ner till stallet och Mirre. Jag kan fortfarande må ganska dåligt men när jag är i stallet mår jag som absolut bäst. Då försvinner nästan allt annat. Jag kan säga att min favoritplats är på Mirre ute i naturen med solen i ögonen och sällskap av Sanna och Baileys. Och precis en sådan kväll hade jag idag :) Att galoppera sida vid sida är bland det mysigaste som finns.

 

 

Idag är en stor dag för mig. Idag kommer två beslut att tas som avgör hur min framtid kommer se ut. Den ena saken ska göras i Stockholm. Jag är så himla nervös. Kan inte sluta hoppas. Mina tankar har redan börjat flyga iväg. Jag skulle bli så lycklig.